Hon sitter ensam ute i sommarnatten, hennes enda sällskap är den klart lysande månen. Så nära, men ändå så långt bort, precis som han hon håller kär. Drar ett bloss, känner röken fylla hennes lungor och sinne, drar in lugnet. Känner lyckan skölja över henne, hon kan klara vad som helst. Stirrar upp på månen, ber till högre makter, låt lyckan stanna kvar. Minuterna flyter sakta förbi i den tysta natten, röken blandas sakta ut med den friska sommarluften när hon sakta låter den lämna hennes kropp. Ensamheten länns skön, men ändå saknar hon värmen från hans mjuka famn. Tankarna flyr, glöden kryper närmare och för en stund försvinner omvärlden, hon är den ända, hon är fri. Den varma glöden slocknar, sakta. Den bleka månen gömmer sig för en stund under mjuka moln, lämnar henne helt ensam. Låter än en gång den mjuka röken fylla hennes sinne, låter världen försvinna några minuter till innan hon drar sitt sista andetag. Nu är hon fri.